För det ska väl vara bra nu

För det är så det är sagt. Perfekt. Underbart. Fantastiskt. Lätt. Bättre. 
Nej, inte än i alla fall. 
 

Fotbollsträning

Fotbollsträning ikväll. Förmodligen. Om jag vågar. Har beslutsångest. Ska jag eller ska jag inte? Känns helt konstigt nu efter sisådär exakt fem månaders uppehåll. Men jag älskar ju fotboll. Ahh.. 
Jag återkommer senare om hur det blir/blev. Önska mig lycka till i alla fall. Puss ♥

Sommaren 2012

Ja, då är det endast fem dagar kvar på sommarlovet, varav tre i London vilket ni säkert inte har missat efter allt mitt tjat. 

Tänkte sammanfatta sommaren lite. Tre ord som beskriver är jobbig, svår och utvecklande. Det låter kanske inte så bra, men för mig har det varit positivt. Jag har lärt mig mycket om saker, fått bättre självkänsla och självförtroende och jag vågar mer. Framförallt så lever jag på ett helt annat sätt nu. 

Språkresan till Malta var helt underbar, stressande och påfrestande dock, men jag ångrar absolut inte att jag åkte. Det var verkligen en fantastisk upplevelse. Nu i efterhand kan jag se att jag inte var i så bra form när jag åkte dit, men trots det klarade jag det och det gör mig stolt. 

Något annat jag kommer att minnas är de fem soldagarna på hela sommaren typ, och de spenderades vid havet med mina älskade vänner. Jag fyllde även sexton den veckan och fick en jättebra födelsedag.
I början av sommaren hände något som har haft stor betydelse i mitt liv, då jag förlorade en av de jag älskar mest. 

Tillbaka till något positivt, jag har haft ett par trevliga dagar med Amanda&Matilda, köpenhamnsresan med Jenny var otroligt rolig, har varit mycket med min älskade familj, träffat Karina lite och jag har hittat på en hel del andra grejer utöver det. TIll exempel gjort en makeover på rummet. Men känner man mig vet man att det inte lär bli klart på länge, jag är så seg när det gäller sånt. 

Dessutom har jag kunnat slappna av mycket i sommar, tillskillnad från den förra då jag var alldeles för uppstressad med att börja nian. Nu är den avklarad, visserligen börjar gymnasiet som är snäppet värre men det tar jag då. För ett år sedan var jag inte heller lika fri, glad och spontan som nu. Då var allt planerat in i minsta detalj och det var inte så kul. 

Så.. är jag nöjd med min sommar? Både ja och nej. Men de dåliga sakerna har jag inte kunnat göra något åt, och jag har faktiskt gjort det bästa av situationen. 
Nu väntar hösten och det känns inte lika tråkigt att lämna sommaren med tanke på vädret som har varit. 
Höst som höst liksom. 
 

Good friends are hard to find, and impossible to forget

Åh, vad jag kommer att sakna detta. Om drygt två veckor börjar jag skolan. Men inte tillsammans med samma personer som jag gått med i tre hela år. Jag inser mer och mer och det gör så ont. Usch. 
Äkta vänner är så svårt att hitta, därför tänker jag inte släppa taget heller. Forever&always.. ♥

Har helt glömt bort att berätta..

Den tredje juli fick jag beskedet om att jag har blivit antagen till mitt förstahandsval i gymnasiet, ProCivitas ekonomi. Visserligen blev jag inte speciellt överraskad då jag hade kommit in preliminärt, men jag blev ändå så glad. Nu känns det mer nervöst, börjar tvivla på om jag verkligen kommer att klara av det. Det är ju en helt annan nivå än på högstadiet och skolan är känd för ett högre studietempo. Men vad fan, meningen med livet är att man ska våga och utmana sig själv. Så jag kör, funkar det inte så funkar det inte, helt enkelt. 
Nu blir det förberedelser (shopping, städning, få ordning på mitt liv..) och nedräkning till den tjugonde augusti. 
 29 dagar, 0 timmar, 21 minuter, 14 sekunder. 

Nej jag står inte ut med kylan längre

Jag saknar värmen, solen, havet, stranden, poolen, hotellet, folket..
Hade det inte varit för min älskade familj och mina älskade vänner har jag stannat kvar där ett tag till.

I will always love you

Du var världens bästa. Jag saknar dig massor, men jag vet att du finns inom mig ändå. Föralltid. ♥

Minnesvideo 2




Åsiktsinlägg

Ja, det var längesedan jag hade en åsikt om någonting. Men nu drar det igång igen. Sommaren och allt vad den innebär. Att bli brun. Det är det enda viktiga med sommaren, eller hur? För tänk om man skulle råka vara blekast av alla när man kommer tillbaka till skolan eter lovet, usch vilken tanke.
Jag tycker att detta ideal är lika sjukt som "smalidealet" eller som det numera kallas: "kurvidealet". Nästan värre till och med, eftersom detta inte är lika omdiskuterat och uppmärksammat vad jag vet.
För det första så ska jag vara ärlig, jag börjar inte direkt gråta om jag skulle råka få en snygg solbränna i år. Jag tycker precis som de flesta att det är hur snyggt som helst. Men om jag inte får det så tänker jag inte bry mig. Det finns viktigare saker med sommaren, till exempel att ha kul, bada, slappa, skratta, äta, äventyra och uppleva en massa nya saker.
Precis som din kroppsform, din vikt eller din längd - så visar inte din hudfärg/solbränna ditt värde. Tänk på det.

Minnesvideo - Kastanjeskolans nior 2012


En riktigt fin video, alla borde titta på den! Även ni som inte har någon aning om vad vi är för personer. 
Ett stort tack till Kekke som har gjort den, hon är skitbra på sånt. Här är hennes youtube-channel: http://www.youtube.com/user/SwedensSweetHeart96

Todays quote

We all have moments of desperation, but if we can face them and head on, that's when we find out how strong we really are
- Mary Alice Young, Desperate Housewives

Grattis koalan, humle, mandis, amanduzz...

Idag fyller världens bästa tjej 16 år! Jag kan tyvärr inte vara med och fira henne, men jag vet att hon kommer att få en underbar dag. Och jag lovar att tänka på dig hela dagen sötnos! Vill först ladda upp några bilder på oss genom åren. Vi har faktiskt känt varandra i snart 9 år. 

Amanda, älskade Amanda. Du har förändrat mig. Du är en person jag aldrig någonsin kommer att glömma. Så fruktansvärt underbar är du. I nio år har vi gått i samma klass, i fem år har jag fått äran att vara din vän.
Och under denna tid har vi upplevt så himla mycket. Vi har tagit igenom oss allt, saker som först kändes omöjliga, bråk som fått mig att må så dåligt och dagar som har varit hur bra som helst. Så många minnen. Jordhelare, king, top model the forest, de soliga dagarna i min stuga, våra likadana mjukiskläder, bilden i sjuan, valborg, att springa runt och handla mat i en mataffär, ingbritt2, trådis&mandis, humle&dumle, seriöst :o,  katt i träd...
De månaderna jag trodde att jag inte behövde dig har varit äckligt jobbiga. Att se dig och önska att allt var som förr. Att se dig och tänka att jag inte förtjänar någon så fin som du. Att se dig och tänka att du är värd någon så mycket bättre. Dagen då ni fick veta allt, och när jag väl insåg hur du hade reagerat fick mina tankar att försvinna. Jag kom underfund med att jag inte ville lida mer, jag ville inte vara utan dig. Den här veckan har jag varit hemma hos dig fyra dagar i rad, och jag har inte varit såhär lycklig på länge. Jag var rädd för att allt inte skulle vara som förr. Och ärligt talat, det var det inte.. Men det kändes så mycket bättre nu! Typ som om man tar allt det som var så bra förut gånger 2 minus det dåliga. Både du och jag har mognat och växt upp. Jag skulle aldrig kunna tänka något dumt om dig igen, jag tänker inte låta min avundsjuka ta över vår vänskap än en gång.
Jag hade inte klarat något utan ditt stöd, du ger mig kraft, mod och framförallt vilja.
Ingen kan få mig att skratta som du kan, ingen kan få mig att känna så mycket, jag vill bara att du ska veta att du är en så jävla stor del i mitt liv och det kommer inget att ändra på. Ingen äcklig sjukdom, inga onödiga bråk och inte ens 96,3 kilometer..
 
Jag har aldrig träffat någon som är som du, så omtyckt, så bra rakt igenom. Du får mig att glömma allt elände och minnas vad det bra i livet är. HA EN FANTASTISK DAG, ÄLSKADE VÄN! ♥

Betygen

Ja, här är som ni ser mina slutbetyg i nian. Jag vet inte vad jag ska skriva för att vara ärlig. De sämsta betygen retar mig fortfarande, men det går ju inte att göra något åt det nu. Och besides, vad fan ska jag behöva ett MVG i slöjd till? Det är inte så att jag ska bli sömmerska, slöjdlärare eller något liknande. Det viktiga är att jag kan sy något litet om det behövs, till exempel en knapp på en tröja. Och det räcker mitt lilla VG gott och väl till.
Samma med hemkunskapen, jag kan laga mat, jag kan göra en lyckad måltid, jag kan näringsberäkna, jag har kunskap om konsumenträttigheter och så vidare. Mitt VG där står för att jag inte är så snabb och säker. I nian har jag dock blivit det tycker jag. Ett tag lagade jag mat hemma varje dag, visst så tog det kanske en halvtimme längre för mig men who cares? Det viktiga är att det går att äta.
Idrotten då.. Jag springer fem kilometer på under 30 minuter (vilket är ganska bra), har åkt skidor i 10 år, kan spela fotboll, är hyfsad på pingis, kan lära in en hel zumbadans och klara av den också, är en naturbegåvning på att surfa, jag kan hålla i en idrottslektion, göra plankan i 45 sekunder, 25 pushups på en minut, 53 längder på 15-15, simma 600 meter på 20 minuter, och framförallt - jag har höjt mig från ett ig till ett vg! Ingen orientering eller höjdhopp ska få förstöra min kondition, styrka, utveckling eller mitt bollsinne.
När ska man ha nytta av orientering förresten? Jag tänker då aldrig gå vilse i skogen. Och nuförtiden finns det något som kallas för IPHONE där det finns en liten funktion som kallas KARTA där man kan se var man befinner sig och vart man ska gå. Höjdhopp är ännu värre. Seriöst, jag ska inte bli någon friidrottare så jag ser ingen mening att kunna hoppa högre än 1,05. Dessutom är det mycket bättre än i sexan, då jag rev på 80..
Jag vill jag säga med det här? Jo, att mina brister inte betyder någonting, tre M mindre på ett papper bara, ingen kommer någonsin bry sig om de här betygen efter jag har kommit in på gymnasiet.
Jag erkänner att jag är JÄVLIGT avundsjuk på er som har MVG i allt, men jag har lärt mig att acceptera att jag inte är på den nivån. Jag är inte bäst på allt, men jag är bra på mycket.

9an

Imorgon slutar jag nian. Nian. NIAN. Det var ju typ igår jag satt i aulan som liten sjua (dock inte så mycket mindre än vad jag är nu egentligen.. har växt 1,4 cm på tre år!!) och var så himla nervös när mitt namn skulle ropas upp.
Det var inte alls längesedan jag fick träffa min klass för första gången. När jag tittade mig runt i klassrummet och såg mina framtida klasskamrater. Åh, så lycklig jag var. Efter 6 svåra och komplicerade år på låg och mellanstadiet bestämde jag mig för förändring på högstadiet. Så blev det också. Och nu är det snart slut. 

Om jag ska sammanfatta mitt sista högstadieår med tre ord blir det: jobbigt, hemskt och alldeles underbart! Det blev allt annat än vad jag väntade mig då i augusti. "Detta ska bli det bästa året någonsin" sa vi.. Ärligt talat blev det tvärtom. Man kan säga att jag slutade leva för ett tag. Det var verkligen inget liv och det värsta av allt var att jag låtsades som att jag mådde perfekt. Jag önskar att jag hade insett det tidigare, för de månaderna får jag aldrig tillbaka. Men jag har lärt mig så himla mycket!
Och nu är jag mycket starkare, gladare och lyckligare än förut. Det finns händelser jag vill få ogjorda, saker jag ångrar att jag gav mig in på. Jag har förlorat och svikit vänner och fått tillbaks dem igen. Personer jag inte trodde jag behövde kan jag nu inte tänka mig att leva utan. Nu förstår jag verkligen vilka som alltid funnits där för mig, och vilka som aldrig har gjort det. Det finns många människor jag fått bättre kontakt med och jag vågar säga att jag har blivit mer social i övrigt också. Insett att livet är något man ska ta vara på.
Men vad är det man säger? Inte något ont som inte för något gott med sig. Och hur jag än väljer att se på detta läsår, så kommer jag aldrig att glömma det.

För att bygga på det jag skrev igår..

Designen måste fixas, jag står inte ut med att ha en sådan här "glad" blogg längre.
Jag har i flera månader lagt ut skönhetstips, shopping, musik och liknande. Och visst, det tänker jag fortsätta med just för att det är så kul. Men syftet med att ha en blogg för mig är att kunna skriva precis som det är. Ytlighet är bara en liten del av mig. Jag vill visa alla sidor av mig, av mitt liv. Jag vill skriva om jobbiga saker och mina tankar.
Pressen blir också stor när jag tvingas uppdatera och tidsinställa fyra inlägg om dagen. Det känns så framtvingat och bara fel, när de inläggen är de enda som syns på min blogg.
Bloggen har också varit en slags terapi för mig på senare tid. Har jag mått dåligt har jag fixat lite med bilder eller laddat upp musikklipp bara för att tänka på annat. Men tillslut går det inte längre, det kommer till en punkt där man inte kan få fram massa tips eller bra låtar bara sådär. Det krävs mycket mer tid än vad man kan tro att driva en blogg. Svara på kommentarer, skriva bra inlägg, kommentera andras bloggar, läsa andra bloggar så att man hänger med, hämta inspiration, fotografera, hitta på saker så att inläggen blir roligare.
För att klargöra en sak, inget hemskt eller så har hänt. Vågar knappt säga vad det är till folk jag känner eftersom jag vet att mina känslor inte är logiska. Det har med skolan att göra i alla fall, så ni förstår nog en del vad det handlar om.
Jag vill så gärna skriva ner allt, berätta vartenda liten detalj om mitt liv. Men jag väntar med det till jag är helt säker
Från och med nu tänker jag blogga om saker jag vill skriva om, och när det passar mig.
Ni får gärna komma med frågor, tips och sånt. Det uppskattas alltid! I slutändan är det dock endast mig själv jag bloggar för.. Puss på er, ha det bäst! ♥

Mår inte så bra

Har inte mått såhär dåligt på ett bra tag faktiskt. Värst med det psykiska men jag har nog även frossa, feber och en förkylning.
Så ja, jag skiter i bloggen idag igen. Förlåt.
Världens största kram går till mina vänner och familj för att de står ut med mig. <3


Yesterday's the past, tomorrow's the future..

.. but today is a gift. That's why it's called the present. ♥

Önskar att man kunde spola tillbaka tiden.


Stay positive


I wont give up.

(Det är inte meningen att bilden ska se så läskig ut. Hahaha. Det var blixten som bländade mig, inget annat..)

Tidigare inlägg
RSS 2.0